Det är bättre idag.

Helt klart bättre idag. Mailade lite med en kompis imorse och fick skriva av mig lite till. Här är delar av vad jag skrev.

Nä fy fan. Igår var en riktig skitdag och idag verkar inte bli mycket bättre. Sitter redan och lipar. Men idag mest över frustrationen jag känner över hur jag tänker och beter mig, inte över att jag känner mig ensam.

Jag har fått ännu högre krav på mig själv sedan jag blev mamma och det håller på att knäcka mig totalt. Jag känner också att jag måste hålla masken, hålla skenet uppe på ett helt annat sätt än tidigare. Jag är livrädd att jag gjort ett misstag som skaffat barn och känner panik och tror att jag kommer att förstöra hennes liv. Självklart har jag riktigt bra dagar också, men det känns som att de blivit färre det senaste.

Det finns en otrolig trygghet i ”perfektion”. Det är skönt att fokusera på ytan. Det är lättare att torka av diskbänken än att se sig i spegeln och rannsaka sig själv. Eftersom det alltid kan bli bättre så finns det ju också alltid något att putsa på, något att damma av, ställa rätt, organisera, sortera, sminka över. Det håller mig upptagen så jag slipper tänka och känna så mycket. Sedan slår det över och jag får ångest om det är stökigt, om jag lämnar köket utan att plocka ur diskmaskinen..

Jag säger ofta tyst till mig själv, ” Anna, skärpning!”. Men jag borde nog göra precis tvärtom. Jag måste SLUTA skärpa mig. Vill jag vara ”perfekt” eller lycklig?

Men det här måste få ett omedelbart stopp NU! Jag pallar inte att må så här. Jag blir helt slut. Jag fattar ju att jag bara förstör för mig själv. Barn gör ju inte som man säger, utan som man gör. Vad vill jag att Leelo ser hos mig och lär sig genom mitt beteende? :S Jag bleknar vid bara tanken.. Jag vill att hon ska känna sig stark, men våga vara sårbar, att hon ska känna sig älskad och att hon ska våga älska andra, att hon ska våga försöka, att hon jublande ska njuta av sina framgångar och orka lära sig av sina motgångar, att hon ska känna sig trygg, värdefull och att hon kan lita på sig själv och dem hon har närmast omkring sig. Hur ska jag kunna hjälpa henne att lära sig det om jag går runt och känner motsatsen för mig själv?

Har beställt Mia Törnbloms böcker om självkänsla igen. Vet att jag tyckte de var hysteriskt bra och att jag lärde mig mycket när jag läste dem.. men jag verkar ha glömt det mesta nu :P Lite trist att jag fick beställa dem IGEN bara eftersom jag slängde dem i en Feng Shui attack för något år sedan när jag tyckte att de bara stod och hånflinade åt mig i bokhyllan .

Så är det idag. Jag har funderat på medicin och samtalsterapi. Men allvarligt.. ORKA sitta och prata igenom all skit från det förflutna en jävla gång till. Jag är så trött på att älta det. Trött på att höra min egen röst berätta samma historia om och om igen. Jag VET ju att just nu så mår jag dåligt för att jag sparkar på mig själv. Inget/ingen annan får mig att må dåligt nu. Jag har usel självkänsla. Finns det verkligen någon medicin mot det? Och tänk om jag är en sån där stackare som mår ännu sämre i början innan medicinen får effekt, eller får konstiga biverkningar, eller får fel medicin utskriven.. och så ska vi testa att höja dosen.. och testa en annan.. och kanske komplettera med en tredje. Nej fy FAN jag GÖR det bara inte. Eller så är jag en av dem som verkligen blir hjälpta.. Frågan är om inte själva grejen att äta medicin skulle orsaka lika mycket ångest för mig som den skulle bota 😛 :D

Jag kör på Mia Törnblom igen. Minns att det fanns övningar i böckerna som var intressanta, men jag minns inte vad man skulle göra. Antagligen kommer jag att redovisa båda svar och resultat här på bloggen. Jag känner att jag måste vara öppen och prata om det. Det blir svårare för mig att gömma hur jag mår då. Svårare att smita undan. Jag vet att en del kanske har svårt att förstå det, men det är för min skull jag gör det, inte för någon annans.

Nu ska jag lipa en skvätt till, käka en bit lax till middag och hänga lite tvätt.

Annonser

About Auranah

Bor i en röd stuga i skogen med man, dotter född i mars 2011 och två katter.

Posted on 27 juni, 2011, in Tankar och Funderingar. Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Din dotter har en jäkla tur att ha dig som mamma. För henne spelar det ingen roll hur städat köket är eller hur perfekt du är. Det enda som spelar roll för henne är om du tittar på henne med kärlek någon gång då och då.

  2. Den boken lät intressant! Sen har jag några kompisar som går/gått i kbt (kognitivt beteendeterapi) som lovprisar det. Man slipper älta om det förflutna och får massa bra hjälp om hur man skall tänka/göra i nuet o så (tex) för att nå sina mål, vad det än gäller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: