Category Archives: Tankar och Funderingar

Vad ska jag göra med mitt liv?

När folk säger så så menar de i allmänhet oftast egentligen ”vad fan ska jag jobba med?!”. Eller har jag fel? En inkomst behöver ju de flesta. Så vad gör man om vanliga jobb inte verkar fungera?

Jag vet inte.

Jag vet bara att mina tidigare jobb slutat med att jag känt mig olycklig och att de flesta av dem även lett till sjukskrivning för ångest och/eller depression.

Nu är mina mammadagar alldeles snart slut. Jag har ungefär en vecka kvar. Jag har precis landat i mitt mammaliv efter ett drygt år av.. jag vet inte ens vad jag ska kalla det jag gått igenom. Någon form av sorgsen dimma som ibland övergått i knivskarp själslig smärta.

Dimman lättar. Jag ser allt det vackra omkring mig med ny klarhet. Jag är inte lika rädd och jagad längre.

Men vad ska jag jobba med? Vad skulle jag orka i längden?

Jo visst. Jag tycker om att sy, virka, sticka, göra smycken, laga mat, göra fint hemma, makeup och skönhetsvård i allmänhet och nagellack i synnerhet. Jag är bra på att organisera, städa och sortera. ( Jag är en jävel på att stöka ner också. ) Men hur tjänar jag pengar på det?

Handarbete är nog tyvärr ganska uteslutet som inkomstkälla med tanke på hur lång tid saker tar att göra och vad folk i slutändan är villiga att betala.

Den här väskan t.ex.

20120530-220307.jpg

Den tog ungefär 12 timmar effektivt arbete. Om jag säljer den för 600 har jag tjänat 50 spänn per timme. Egna företagare betalar 60% i skatt va? Alltså har jag tjänat 20 spänn i timmen, sammanlagt 240 spänn.. För 12 timmars jobb.. Minus materialkostnad.
Ja ni fattar.

Gah.

Vad ska jag göra med mitt liiiiiiv?!

Mitt psyke

Jag mår bättre och bättre. Det går långsamt, men tillräckligt snabbt för att jag inte ska tröttna och ge upp. Jag märker hur mitt fokus och min uppmärksamhet förändras. Tidigare var det som att jag satt fast i mig själv och hela tiden var tvungen att ha full koll på allt omkring mig för att liksom parera och undvika katastrof. Nu är det lugnare. Jag är mindre rädd. Jag känner mig starkare. Än så länge är det väldigt skört och jag blir fortfarande mycket trött av att vara ute bland folk, men jag mår oftast helt ok när jag är hemma. Det är jag väldigt glad över.

Var går gränsen?

Oftast vet man tyvärr inte var gränsen går förrän den blivit korsad.

Jag mår skit idag. Hjärtklappning, tungt att andas.

Igår kväll fick jag ett telefonsamtal. På andra sidan var en person som undrade om jag spridit en vidrig lögn. Personen hade nämligen träffat en gemensam bekant till oss som undrat om denna lögn var sann. Jag blev först förvirrad, sedan lite lätt chockad och till sist förbannad när jag förstod vad det var som jag blev anklagad för. Jag undrade vilken bekant det var frågan om, men det mindes inte personen eftersom det varit en hel del alkohol med i bilden.

Sedan försöker personen släta över det hela och frågar hur jag mår och skickar en rolig länk på facebook, för att fem minuter senare uppdatera sin status till något jävligt vasst och elakt som klart och tydligt är riktad mot mig. Jag blir ledsen och förvirrad och får ångest. Jag har fortfarande ångest.

Jag orkar inte mer. Inte en endaste liten gnutta bajs-drama till.

Jag önskar att personen blir så glad och lycklig att min existens helt glöms bort, så att jag aldrig mer behöver ha med personen att göra.

Skönhetsblogg?

Jag har länge funderat på att starta en skönhetsblogg. Jag älskar ju i princip allt som har med skönhetsvård att göra och dessutom att sminka, skriva och fota, så det känns ju som en bra idé, eller hur? Men så börjar jag jämföra mig med de stora skönhetsbloggarna och så tappar jag lusten…

Många av de som driver de större skönhetsbloggarna får hem massa saker att testa när det är nya märken eller kollektioner på gång. De får ofta hem samma saker ur samma kollektioner, självklart samtidigt. Det har gjort att jag typ kräks lite när jag för vad som känns som femtioelfte gången läser om Holland-kollektionen från OPI, Chocomania från The Body Shop eller Shop MAC Cook MAC eller ser det där förbaskade rosa nagellacket från MIYO eller swatches från Diors Garden Party kollektion som är så jävla fin men jag har fan inte råd! Och avundsjuk blir jag också. Men när jag tänker efter så inser jag hur mycket jobb de lägger ner och att jag antagligen aldrig skulle orka det. Så vad gnäller jag om?

Jag kommer INTE att starta en blogg till enbart inriktad på skönhet. Jag lägger till några kategorier i den jag redan har istället och stuvar om lite. Och så tänkte jag fokusera enbart på budgetprodukter! Jag är knappast ensam om att ha ett stort intresse, men en liten plånbok.

Puss på er ❤

Facebook ger mig ångest!

Alla verkar så lyckliga, lyckade, kreativa och produktiva. Jag ser bilder på vänner som fikar med varandra, bilder ur folks hem som ser ut som tidningsurklipp. Statusförändringar som handlar om senaste träningspasset trängs bland små kärleksförklaringar och underfundigheter. Jag känner hur mitt liv och min vardag bleknar och hur det som alldeles nyss var en räkmacka blir till knäckebröd. Mjukt knäckebröd som legat för länge i skåpet och bara smakar damm.

Men mitt i min helvete-jag-är-inte-lyckad-nog-ångest börjar jag fundera. Hur mycket är sanning och hur mycket är liksom bara pyntad vardagsskit?

Om jag skulle ge en av mina vanliga dagar en facebook-makeover..

Idag har jag haft en underbar dag! ( Nej, den är precis som alla andra. ) Jag kände mig så pigg och redo att möta livets utmaningar när jag vaknade. ( Var stressad och hade ångest. ) Jag körde på min vanliga favoritfrukost. ( Tre muggar kaffe med mjölk, intravenöst.) På eftermiddagen tog jag en powerwalk. ( Jag släpade min kropp en dryg kilometer i hopp om att ångesten skulle släppa.) Väl hemma igen tog jag en låååång dusch och egoboostade mig. Älska hemma-SPA! Det är så himla skönt och alla spänningar släpper. ( Jag ställde mig i duschen och lipade tills varmvattnet tog slut.)

Allvarligt. Jävla Facebook.

Tung dag

Vaknade med gnag-ångest. Tidigt. Kvart över sex.

Märker att Leelo har en gnällig dag. Stackars henne. Stackars mitt huvud. Kan inte de där tänderna bara ta och komma ut?!

Jim vaknar. Jag ringer vårdcentralen för att kolla om läkaren hunnit komplettera sjukskrivningen så att försäkringskassan kan godkänna intyget så att jag får några pengar någon jävla gång förihelvete. Nej han har tyvärr varit ledig och oj vad han har mycket att göra hela veckan på grund av det. Lyckas gnälla till mig en telefontid med läkaren imorgon. Suck.

Sneglar på högen med räkningar som ligger obetalda. Gnag gnag gnag.

Posten kommer. Min Glossy Box!!! 😀

Hämtar, öppnar..

20120228-194649.jpg

20120228-194657.jpg

20120228-194704.jpg

Men vad fan är det här för skit..

Jag har ju tjuvgooglat och sett vad andra fått :

Jag såg verkligen fram emot den där håroljan eftersom min sjunger på sista versen. Nagellacket och läppglanset hade funkat fint också ❤ Men istället fick jag en kartong besvikelse.

Eftersom Leelo var apgnällig och hade feber och spydde för några dagar sedan tänkte vi att det kanske inte var läge att dra iväg på babysim med henne. Vi tog en promenad istället och hade en sån där jobbigt vuxen diskussion om vår ekonomi.

Väl hemma igen avslutade jag båda Leelos prenumerationer på böcker, min prenumeration på Spotify och, efter en kort stunds överläggning med mig själv, även på Glossy Box. Och vips kommer vi att ha 750 spänn mer över i månaden framöver.

Leelo gnällde vidare och avslutade dagen med att ligga och sparka i sängen en halvtimme innan hon äntligen somnade två minuter innan Top Model Sverige satte igång.

Jag hade tänkt fix naglarna under tiden, men jag har ingen inspiration alls just nu. Ögonen svider ihop med hjärnan och jag var bara tvungen att spy ur mig lite. Egentligen tror jag att jag skulle behöva gråta riktigt ordentligt, men jag känner mig helt bedövad och får inte ut en enda droppe.

Att bli lyssnad på…

.. och att bli tagen på allvar kan vara lika skrämmande som att bli ignorerad och bagatelliserad. Igår på Öppen Psyk hade läkaren läst min journal på riktigt innan jag kom. Han hade koll. Ända bak till och med förra millenniet hade han koll. Han ställde frågor, lyssnade, funderade och såg ganska oroad ut. Då blev jag också oroad.

Jag ska fortsätta med medicinen, absolut fortsätta vara sjukskriven på halvtid så att Jim kan vara hemma lika mycket och avlasta mig för Leelos skull ❤ Jag ska motionera och mysa mera, tänka mindre och ”ta hand om mig själv”. Jaha ja.. Det låter precis lika enkelt som det alltid gjort.

Hittills har jag inte blivit sämre av höjningen av sertralinet i alla fall 😀 Musklerna är spända som attan i axlar och rygg, men idag ska jag få massage igen. Ska se om det finns utrymme i plånboken för ett besök till en kiropraktor också. Korsryggen är fan åt helvete. Man ska inte få ryggskott när man ligger och sover!

 

För bra?

Har precis fixat naglarna och sett på Top Model Sverige. Naglarna blev superfina ❤

20120207-212436.jpg

Efteråt tog jag den sista Zoloften på första kartan. Räknade.. 10 tabletter. Jag har ätit dem i 20 dagar nu. Jag kände mig obehaglig till mods. Nästan tre veckor. Jag har inte mått särskilt dåligt under tiden, bara varit trött. Förvisso väldigt trött, men ändå.. Jag blir orolig när jag tycker att jag mår för bra för det brukar innebära att en period av ångest och helvetesskit väntar precis runt hörnet.

Men så kommer jag ihåg att jag alldeles nyss blivit frisk från en urinvägsinfektion som varade i en dryg månad, att jag hade ryggskott förra veckan, att min mage krånglat nästan varannan dag senaste veckan och att jag haft så ont i min ena axel att jag knappt kunnat sova de senaste tre nätterna. Jag andas ut. Nej jag mår nog kanske inte för bra trots allt. Sicken jävla tur 😀

Lugnt och stilla

Kanske är det snön som fallit och bäddat in oss i ett fluffigt, dämpande täcke. Kanske är det mitt skönhetsbloggsförbud och köpstopp. Jag känner mig i alla fall väldigt lugn och stilla idag. Jag kände inte för att sminka mig utan att jag för den sakens skull blev stressad. Igår kväll tog jag bort nagellacket på både händer och fötter och la bara på ett lager genomskinligt lack efteråt, inte heller det stressar mig. Jag har en nästan färdigstickad tröja som inte kommer att sitta perfekt när den blir klar, men det stressar mig inte, den kommer att vara varm och mysig i alla fall, och jag kommer att göra färdigt den trots att jag vet att den inte kommer att bli exakt som jag ville.

Jag känner att prestationspressen har lättat idag. Det känns inte som att jag behöver vara bäst och perfekt för att kanske eventuellt duga. Kanske är jag bra nog idag ändå.

Under en av de första dagarna i Soul Coaching programmet ska man välja en stärkande handling att göra varje dag under resten av programmet. Jag har länge velat, men inte vågat, göra något som Mia Törnblom skrivit om. Nämligen att säga till mig själv att jag är värdefull. Jag slog två flugor i en smäll och valde det som stärkande handling. Mia skriver också, något som Louise L. Hay även påpekat, att om man säger det till sig själv när man ser sig i spegeln så ska det ha ännu större effekt. Jag har faktiskt lyckats viska det till min spegelbild en gång för ett par dagar sedan, men oftast viskar jag det bara tyst för mig själv.

Så jag håller ihop, väntar fortfarande på en tid på öppen psyk och har ungefär lika många bra som dåliga dagar just nu.

 

FSK, socialtjänsten och öppen-psyk

Leelo har ändrat sina sovvanor och vaknar inte fem på morgonen längre. Tack för det. Men hon sover inte heller 2-3 gånger om dagen utan bara en gång. Det är jobbigare. Jag behöver pauserna.

Min kurator ringde förut. Vi ska försöka få till ett möte med försäkringskassa, socialtjänst och öppen-psyk. Visst låter det tungt? Som att jag är helt galen och borde spärras in? Det är inte så illa som det låter. Jag vill bara veta vad det finns för möjligheter för mig längre fram, om några månader när jag inte ska vara mammaledig längre utan plötsligt ska börja söka heltidsjobb och vara frisk och pigg och normal. Det har ju funkat sådär tidigare..

Om jag fick bestämma vad jag tror vore bäst för mig, så skulle jag bli förtidspensionerad på typ.. 25% Det enda jobb jag haft där jag inte kraschat var när jag jobbade 75%. Visst var det också tungt och jag mådde inte alltid så bra och en del dagar var det PRECIS att jag stod ut, men det GICK! Jag förstår inte hur det kan vara sådan enorm skillnad på att jobba 6 eller 8 timmar ,men för mig så är det så. Jag tänker att om jag blir förtidspensionerad eller sjukpensionerad eller vad fan det nu heter på 25% så kommer en enorm sten att lätta från mitt bröst. Tänk att veta att jag aldrig kommer att vara tvungen att jobba mer än jag egentligen orkar, utan att kämpa, krångla och diskutera till ingen nytta med arbetsförmedling och a-kassor och fan och hans alla jävla mostrar.

Jag förstår att rent logiskt och teoretiskt så är min prio ett att vara en bra mamma, prio två är att vara en bra fru/vän/partner till Jim och prio tre är att vara en bra vän/syster/dotter/svärdotter osv.. Det hamnar egentligen ganska långt ner på prio-listan att vara bra på det jag jobbar med. EGENTLIGEN. Men jag vet att när jag väl hittar ett jobb då kommer jag att ge precis varenda liten gnutta energi jag har, för att jag vill vara omtyckt och duktig. Jag kommer att överprestera och överkompensera för att jag har så dålig självkänsla. Och då orkar jag inte mycket annat än att vara heltidsanställd i ca 5-6 månader och sedan kraschar jag .. igen.. Och krälar mig upp och svär vid allt heligt att det där var fanimej sista gången.. igen..

Jag vet hur jag funkar, jag vet varför jag mår som jag gör, jag känner mig själv. Jag vet bara inte vad jag ska göra för att få mitt liv att funka.

Och så MÅSTE jag ha ett körkort typ.. igår.