Viktminskning och lila ögonskugga

20141024-125209.jpg

20141024-125218.jpg

20141024-125225.jpg

Annonser

84,8 kg

Det går så jävla långsamt att jag tror att jag ska bli knäpp ibland. Jag får nästan panik och vill inget hellre än att köra en veckas svält kombinerat med långa promenader. Istället tvingar jag mig själv att stanna upp, att äta det jag ska och att öva på att vara glad över hur mycket bättre jag mår psykiskt sedan jag började äta regelbundet. Många små segrar under lång tid.. jag ska lämna den här striden bakom mig som vinnare. Jag SKA!

Just idag…

känns allt grått och motigt och smått hopplöst,

släpper jag mitt krampaktiga tag,

tar jag ner garden och ser mig själv i ögonen,

låter jag trötta tårar långsamt rinna,

orkar jag inte le på låtsas,

andas jag ut och möter mitt mörker.

Vi ses imorgon istället.

Dags för gymmet?

Jepp. Ni läste rätt. Jag har beställt lite nya träningkläder till min stora rumpa och har äntligen tackat ja till att hänga med en kompis till gymmet. Jag har beställt en rejält baddräkt också, som jag hoppas kunna knöla ner mig själv i, men simma gör jag nog helst ensam.

Så för att min kropp inte skulle få en total chock på torsdag, dagen G som i Gymdagen, så tänkte jag testa en gammal aerobicsvideo jag haft liggande sedan urminnes tider. Tja.. det gick väl sådär. Jag orkade uppvärmningen och nedvarvningen i alla fall. När jag sitter på golvet och försöker stretcha min stela, svettiga kropp så kommer jag att tänka på en grej jag hört typ tusen gånger, men som är lite extra viktig för mig att minnas just nu för att jag inte ska ge upp och bara känna mig kass kass kass.

Börja där du är,

använd det du har,

gör vad du kan.

Grönt, gult och lila.

 

Just det. Jag har ny hårfärg också 😀

DSC00940

Och med bliiiiixt.

 DSC00943

 

 

Blandad natur

Världens finaste svamp ❤

DSC00918

Trolsk stämning med extra brus tack!

DSC00923

Mat lagad vid elden, serveras med mjöd.

DSC00929

Och en bild på ett helt annat ställe som också är fint 🙂

DSC00930

Lila <3

20140930-095011.jpg

20140930-095020.jpg

20140930-095028.jpg

20140930-095057.jpg

Kilon och centimeter

En månad senare har jag gått ner 2,5 kg. Det går trögt. Mest för att jag tappar kontrollen på helgerna och ett par gånger har jag försökt kompensera det genom lite svält dagarna efter. Ingen bra idé.

På måttbandet har följande hänt.

Midja – 9 cm

Mage – 5 cm

Rumpa – 5 cm

Lår +/- 0 cm

Den här månaden tar vi två kilo till, så får det ta den tid det tar. Det är vad jag försöker intala mig själv. Tålamod Anna.. tålamod.

Dålig självkänsla

Självkänsla är något man måste jobba på hela tiden för att den ska hålla sig stabil. Det brukar jag glömma bort och förr eller senare kommer den dåliga självkänslan och knakcar mig på axeln. Då brukar jag reagera bland annat så här:

– Jag blir avundsjuk på andra och livet känns lätt orättvist.

– Jag känner att jag behöver hävda mig, använda svårare ord när jag pratar och matcha mina kläder bättre.

– Jag överdriver saker när jag berättar, för att verka lite mer speciell.

– Jag tänker oftare nedsättande saker om andra, bara för att känna mig lite bättre själv i jämförelse.

– Jag kan bli sur om jag ser t.ex. någon på stan med en likadan jacka som jag, för då blir jag liksom automatiskt mindre unik.

– Jag blir mer stressad än vanligt över hur mitt hem ser ut i jämförelse med andra hem jag ser på instagram, på bloggar och i inredningstidningar.

– Om någon säger något negativt om något jag gillar så tar jag det personligt.

– Rent allmänt så tror jag att livet handlar mycket mer om mig än vad det egentligen gör. T.ex. om en expedit är sur så tror jag att det är på grund av mig.

Det finns såklart betydligt fler exempel på hur dålig självkänvla kan yttra sig. Märkligt nog så yttrar den sig ibland i något som verkar vara ett väldigt gott självförtroende med drag av narcissism. En människa med dålig självkänsla kan vara rent ut sagt grym mot andra, men helt sakna förmåga att själv ta till sig ens konstruktiv kritik.

Tack och lov går det här att öva upp ❤ Det första jag brukar försöka göra när jag märker vartåt det börjar barka är att sluta jämföra mig så mycket med andra. Jag tar en paus från instagram och bloggar, facebook och tidningar, och annat som jag vet spär på de negativa känslorna. När jag väl fått landa lite i mig själv igen så blir allt väldigt annorlunda. Jag inser att min avundsjuka egentligen var längtan, och att den kan väcka nya insikter om mig själv.  Bilder på andras hem blir istället inspiration, som det ska vara. Och när kvinnan i kassan på Ica är sur så ger jag henne ett uppmuntrande leende istället för att ta det personligt. Livet blir väldigt mycket lättare för mig trots att inget egentligen förändrats ❤

Har ni några bra tips på hur man kan stärka sin självkänsla lite?

Så var det dags

Jepp. Nu börjar den riktiga kampen. Ungefär tio dagar in i mitt nya liv börjar rastlösheten komma. 1,5 kg har jag gått ner och det borde jag ju vara nöjd med, eftersom min plan var att det skulle få ta tid. Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt och sansat och göra en grundlig förändring utan att få ätstörningar och därför skulle jag ge det ett år att gå ner mina typ 20 kg övervikt. Ingen panik, ingen svält, inga hysteriska promenader.

Men.. de senaste dagarna har det gått trögt med maten. Jag har kommit ihåg att äta regelbundet, men jag har t.ex. tagit två riskakor istället för tre, struntat i flingorna till mitt morgonmål, tagit 250 gr kött istället för 300 osv.. Inte ok! Dessutom tog jag en promenad igår och idag sitter byxorna lösare så nu vill jag bara ut och gå gå gå gå. Idag känns tanken på att äta varm, lagad mat rent ut sagt vidrig. Skulle helst leva på kaffe och tomater. Det är så här det börjar.. varje gång.. jag känner igen det så väl! Så nu ska jag plocka fram köttfärs och äta en ordentlig lunch även om jag lipar och hyperventilerar. Så det så.