Bloggpaus

Jag tog en liten paus från bloggandet. Jag har funderat en del över skillnaden mellan att vara personlig och privat och eventuella konsekvenser av vad det jag delar med mig av kan innebära. Vad händer t.ex. om det visar sig att en framtida eventuell arbetsgivare råkar läsa min blogg? Jag vill ju gärna få jobb i den lilla hålan som jag bor i, för att jobba nära hemmet. Hur attraktiv blir jag på arbetsmarknanden om det står svart på vitt på internet precis hur jäkla kasst jag mår i perioder? Risken att just den som intervjuar mig skulle ha läst just min blogg är väl i och för sig försvinnande liten. Då är nog risken större att arbetsgivaren skulle få höra någons personliga tolkning av mig baserat på ett eller ett par lösryckta inlägg. De som lästs av flest människor är ju just de som handlar om hur jag mår när jag mår dåligt. Som i alla små hålor så snackas och överdrivs det ju en hel del och många är snabba att döma människor de inte alls känner enbart efter andras åsikter, som i sin tur kan vara baserade på skvaller och återigen andras åsikter.  Hm.. ja det här har jag funderat på.

En annan sak är att sedan jag blev mer öppen med hur jag mår, så har allt färre vänner hört av sig. ( Ja det finns undantag, ❤ till er ) Jag vet att folk lätt blir bortskrämda och att många har så mycket med sitt eget att det blir för jobbigt att bemöta någon annans skit ovanpå allt annat. Jag förstår också att det kan handla om respekt, att folk vill lämna mig ifred när jag mår dåligt. Nackdelen med det är att de dagar när jag mår sådär halvt om halvt kasst, så skulle jag bara må bra av ett besök eller en fika någonstans, men jag har inte riktigt orken att ta eget initiativ. Jag tror att det är så jäkla svenskt också.. Folk är så rädda för mörker i alla former att de hellre tittar åt ett annat håll, de vet inte hur de ska bemöta det och kanske vill de inte heller bli påminda om vad de själva bär på.

Men jag har kommit fram till att jag inte kan, vill eller får backa. Jag hade bestämt mig för att vara öppen i min blogg och jag måste hålla fast vid det. Jag hade bestämt mig för att vara modig och ärlig, då måste jag fortsätta vara det trots att jag senaste veckan haft EN bra dag. Tidigare har jag haft 3-4 dåliga dagar i månaden. Jag kan inte alltid komma med goda nyheter och solskenshistorier, men jag kan alltid vara öppen och ärlig. För att peppa mig själv att vara det döper jag om min blogg till ” Min Sanning”.

Take it or leave it.

Dagens

Dagens outfit såg ut så här:

Mjukisbrallor från en kompis, mjukiströja från Esprit.

Dagens fejja:

Orka sminka sig när man bara lipar stup i kvarten.

Dagens tvättberg:

Det var när jag skulle ta itu med det där, samtidigt som Leelo skrek och jag tänkte att skit också nu vaknar nog Jim som borde få sova för han ska jobba natt, som jag fick en ångestattack. Golvet gungade, hjärtat gick i 200 och jag kände att får inte jag en paus NU så skriker jag högt och då skrämmer jag mitt barn och det vill jag verkligen inte… Men en paus från VAD? Jag förstår inte vad det är som är så jobbigt.. Men jag stängde dörren in till sovrummet med en nu mera inte så sovande Jim och en fortfarande skrikande Leelo, satte mig på toalettstolen och skakade medan jag sorterade tvätten, grät och hyperventilerade. Sedan ringde jag vårdcentralen och berättade att jag haft ångest i tre dagar och behövde hjälp NU. Jag undrade också vad som hänt med tiden hos en kurator de lovade mig för tre månader sedan. De skulle kolla upp lite saker och höra av sig. Givetvis ringde de halv fem när jag slutat vänta och börjat dammsuga istället.

Nu mår jag bättre. Inte bra. Men bättre.

Jag önskar jag bara kunde lägga ner vad det nu är jag gör som leder till att det blir så här gång på gång.

Riktig skitdag

Jag har mått uselt idag. Jag kan verkligen konsten att stressa mig själv till gränsen för självmordsbenägenhet.

Det började med att köket var stökigt eftersom vi flyttat runt massa saker när vi började möblera vardagsrummet igår vid halv nio på kvällen. Jag blir stressad när det är stökigt. Dessutom hade jag sovit dåligt eftersom Leelo har en ny vana. Hon snurrar i sängen och lägger sig på tvären och slår skallen mot ena långsidan och väcker mig som får gå upp och lägga henne tillrätta och stoppa in nappen. Det har hänt fem gånger inatt.

Jag kände att jag mådde dåligt och tänkte att det kunde vara bra om Jim kunde vakna och hålla mig sällskap, avlasta mig lite med Leelo, kanske hjälpa till att röja lite i köket när hon somnat om och så kunde vi kanske få lite ordning på vardagsrummet innan han skulle jobba eftermiddag. Men Jim sov alldeles för gott för att vakna av mina lama försök till väckning. Jag tänker ju att om han inte är ganska lätt att väcka så är han nog så pass trött att han borde få sova mera. Han har ju ett jobb att sköta gubevars.. Och dessutom är han mer värd än mig för att han drar in mer pengar, så det så.

Leelo somnar om efter ett par timmar och jag tar en dusch och mer kaffe. Får lite anfall av yrsel emellanåt och funderar vad det kan bero på. Antagligen behöver jag bara skärpa mig. Ångest och stresskänslighet är ju som bekant något man skaffar sig för att det är så in i helvetes roligt att inte kunna funka som en vanlig jävla människa, så då får man ju också skylla sig själv. Solklart.

Jim vaknar vid tio för att jag har lite panik och tar i en smula med väckningsförsöket. Jag skickar först ett försiktigt sms med meddelandet ” vakna förihelvete ”, men det funkar inte. Då kastar jag mig på sängen bredvid honom, petar på hans arm och säger att ” du ska vakna nu”. Leelo är också vaken. Vi äter frukost av det lilla som finns hemma och bestämmer att vi inte hinner både handla mat och fortsätta möblera vardagsrummet. Leelo har ju mat och Jim kan köpa något på väg till jobbet. Problem solved 😛

Vi möblerar lite. Jag bär och släpar och förbannar mig själv för att jag inte är starkare och för att min rygg gör ont. Vardagsrummet krymper till en liten skrubb och vi får inte riktigt till möbleringen. Jag får dåligt samvete för att jag prompt ska ha ett piano som jag ändå aldrig spelar på för att jag bara blir ledsen och besviken när jag upptäcker att jag inte är konsertpianist helt automatiskt. Efter mycket om och men hittar vi en möblering som funkar. Leelo sover middag.

Svärmor dyker upp. ” AAaaah, vardagsrum! ” Mm.. Snart kommer det.. När som helst nu..

Varför har ni inte byggt så här istället, varför kan man inte ställa skåpet där, men pianot kan man väl ha MITT i rummet, varför inte vända på elementet och vadå har ni inget soffbord?

Jepp där kom det. Hela mitt väsen krullar sig av stress och ångest. När jag mår bra och är utvilad och har ätit ordentligt är hon jäkligt rolig och ibland visar sig hennes knasiga idéer vara riktiga guldkorn, men idag orkar jag inte ta henne på rätt sätt. Jag blir bara sur istället. Sedan får jag dåligt samvete när hon handlar mat åt mig för att Jim inte hinner. Jim åker till jobbet. Leelo vaknar.

Jag tvingar i mig en macka med stekt ägg och bacon. Gott, men ångesten blir värre. Jag gjorde två, men hinner bara äta den ena innan Leelo blir apgnällig. Hon får mat, leker lite, får mer mat och jag lovar och svär att så fort hon tar sin eftermiddagslur så ska jag också sova. Hon somnar. Jag trycker i mig den andra mackan och tar en kopp te fort som attan. Slänger mig på sängen och somnar.

Två timmar senare vaknar vi samtidigt. Jag mår fortfarande skit, men det är i alla fall inte värre. Leelo får skutta av sig i hoppgungan och se på mumin. Vid åtta är det dags för godnattsaga, pyjamas och kvällsmatning. När jag matar henne ser hon mig rakt i ögonen och jag blir så fylld av skam och skuld att jag börjar gråta. Vad är jag för en jävla otacksam pissfitta som kan må så dåligt när jag har världens finaste unge? Hatar mig själv lite till.

Leelo somnar för natten halv nio. Nu sitter jag framför datorn, dricker te och ventilerar. Jag har så mycket jag vill säga, så mycket jag vill förklara och så otroligt mycket jag bara vill få ur mig. Men jag orkar inte skriva mer nu. Jag ska tvinga mig själv att strunta i röran i huset. Jag ska ta en varm dusch och låta mobilen ligga på laddning under tiden, sedan ska jag gå och lägga mig i sängen och dricka te och spela wordfeud.

Jag hoppas vid allt heligt att jag får en bättre dag imorgon. Annars får Jim välja mellan att stanna hemma från jobbet eller hitta mig gungande i en snara från en av de fina balkarna i vardagsrumstaket när han kommer hem imorgon kväll , för just nu är min ork helt slut.

Färdigt!

 

Vardagsrummet är färdigt, så när som på att ett element ska målas och sättas på plats. Jag kan dock vara säker på att det kommer att bli av, eftersom vi inte kan få värme från kökspannan utan att koppla in det elementet, annars hade jag nog inte vågat ropa hej än.. Elementet ska sitta på timmerväggen här nedan, där det sticker ut två vita rör ur väggen.

Jim lekte tittut vid valvet hela tiden så jag skrattade. Därför är bilderna lite suddiga 😛 Idag är det tänkt att vi ska hinna möblera innan Jim måste åka och jobba. Vi får väl se hur det blir med det. Han måste åka om tre timmar och ligger fortfarande och sover.

Dagens Jim

Jim är på XL och ringer hem för en kort gardinstångsdiskussion. Vi kommer fram till att vi köper gardinstänger till vardagsrummet på samma ställe som vi köpte dem till övervåningen.

Jim – Ja men ok. Är det något annat vi behöver?

Jag – Jaa.. mat, men det har de väl inte på XL.

Jim – De har kakor!

Jag – Kakor är ju inte mat..

Jim – Va?!

Jag – Ja.. på samma sätt som frukt inte är godis, så är kakor inte mat..

Jim – Jaha, då förstår jag.

 

Jag förstår om de som inte känner Jim inte tycker att det där var så himla roligt. För er kan jag ju förklara att Jim är ett sockermonster som kan äta tårta till frukost, kakor till lunch och ett kilo godis till middag och detta utan att må det minsta dåligt. Han gillar inte bär/frukt om den inte är konserverad i sockerlag och han får äta den med grädde alternativt inbakad i en paj med extra vaniljsås. Men så är han rätt söt själv också.. 😛

Wordfeud

Just nu blir allt annat ( nej inte mitt barn, men tvätt, disk, städning, att äta, duscha osv 😉 ) lidande för att jag sitter och spelar Wordfeud hela tiden. Det skulle vara kul att spela mot någon av mina bloggläsare! Vet att det åtminstone finns ett par stycken som läser min blogg som jag inte känner. Jag heter Auranah på Wordfeud också. Utmana mig!

Vardagsrummet just nu

Det längtar efter att bli klart. Jag längtar också ❤

Produktrecensioner

Vill bara tipsa om att man kan läsa en massa recensioner av skönhetsprodukter på daisybeauty.com! Riktigt bra när man är på jakt efter något nytt och inte känner för att testa sig fram helt i blindo.

Jag vet bäst!

Igår skulle Jim på svensexa. Vi hade lite olika bilder av hur det hela skulle sluta. Vem tror ni hade rätt?

Igår på väg hem från ICA :

Jag – Jag köpte ostbågar och två liter juice. Har en känsla av att du kommer vara ganska bakfull imorgon.Hur mycket pengar har du förresten?

Jim – Nån tusenlapp, men jag ska ta det lugnt.

Jag – Jo det hade ju varit nice om du var så pass pigg att vi kunde tapetsera färdigt… ( men jag skulle inte gissa på det ). Tusen spänn ska väl räcka..

Jim – Jaja absolut. Ska ju som sagt ta det rätt lugnt.

 

Igår natt / tidigt imorse :

Jag – Har du haft roligt?

Jim – Jo, men jag blev lite för full. Jag spydde på vägen hem.

Jag – ( Som vanligt då ) Inte i bilen väl?

Jim – Nej nej..

Jag – Vem vann bowlingen?

Jim – Jag! Jag var löjligt bra. De andra hade inte en chans!

Jag – Men… brukar du vara SÅ bra på bowling?

Jim – Nej men jag hade typ massa tur.

Jag – Ok. Vad hände sen då?

Jim – S och J blev utslängda för att de var för fulla och sedan fick J 800 spänn i böter för att han pissade på ett träd.

Jag – Låter som en rätt lyckad svensexa då. Har du några pengar kvar förresten?

Jim – Det tror jag inte.

Jag – Ok. God natt *alkoholstinkande puss*

 

 

Tjoho

Jahopp. Då är ytterligare en ”utbytesenhet” på väg hem till mig. Undrar hur många sådana man måste gå igenom innan de helt sonika bara ger mig en ny telefon. Men det ska vi väl hoppas jag slipper få reda på. Istället hoppas jag att den jag får nu fungerar lika bra som min första iPhone gjorde. Tills den kraschade…

Jag har saknat den så enormt mycket den här veckan jag varit utan den. Nu vill jag bara att allt ska fungera igen.