88,5 kg ser ut så här

Jag har haft ätstörningar i snart 20 år. Efter år av jojobantning och självförakt väger jag nu mer än någonsin. Jag är svag, svullen, förstoppad och överviktig. Knäna och fötterna gör ont på kvällen. Jag är för tung! Men jag mår psykiskt bättre än på sååå länge. Jag är faktiskt rädd för att börja träna och äta nyttigt, för jag är rädd att bli sjuk igen. Samtidigt kan jag inte fortsätta uppåt, det är inte heller hälsosamt. Mycket av fettet har dessutom lagt sig runt magen och det ska ju vara ”det värsta” fettet.

Jag vill verkligen bli hälsosam, men jag vet hur lätt det slår över i galenskap.

Suck. Så här ser jag ut 🙂 Enjoy.

I profil.

Och bakifrån.

Höstkänslor

Sitter i trädgården och har höstkänslor. Vinden är lite svalare, gula löv singlar ner här och där, kvällarna börjar bli mörkare och allt känns bara mysigt. Blir lite filosofisk och tänker tillbaka på tidigare höstar.

Vilken jävla bergochdalbana de senaste åren varit! Äntligen har jag hittat en medicin som hjälper mot min vardagsångest utan att klubba mig näst intill medvetslös. Tack för det.

Jag har lyckats sänka prestationskraven på mig själv. Det var trögt. Om du också varit en surfa-på-kaosvågor-knarkare vet du vad jag pratar om.

En annan sak jag lyckats släppa lite på är men-vad-ska-folk-tro-grejen. Det finns en otrolig kraft och styrka att hämta i att vara ärlig mot sig själv och i viss mån även mot andra. Vad jag menar med ”i viss mån” är att man inte behöver vara lika ärlig mot andra som man är mot sig själv. Särskilt inte jag, som kan vara mer än lovligt burdus.

Och läääänge länge har jag velat färga håret i något roligare än brunt. Äntligen lossnade tummen.