Monthly Archives: september 2014

Lila <3

20140930-095011.jpg

20140930-095020.jpg

20140930-095028.jpg

20140930-095057.jpg

Kilon och centimeter

En månad senare har jag gått ner 2,5 kg. Det går trögt. Mest för att jag tappar kontrollen på helgerna och ett par gånger har jag försökt kompensera det genom lite svält dagarna efter. Ingen bra idé.

På måttbandet har följande hänt.

Midja – 9 cm

Mage – 5 cm

Rumpa – 5 cm

Lår +/- 0 cm

Den här månaden tar vi två kilo till, så får det ta den tid det tar. Det är vad jag försöker intala mig själv. Tålamod Anna.. tålamod.

Dålig självkänsla

Självkänsla är något man måste jobba på hela tiden för att den ska hålla sig stabil. Det brukar jag glömma bort och förr eller senare kommer den dåliga självkänslan och knakcar mig på axeln. Då brukar jag reagera bland annat så här:

– Jag blir avundsjuk på andra och livet känns lätt orättvist.

– Jag känner att jag behöver hävda mig, använda svårare ord när jag pratar och matcha mina kläder bättre.

– Jag överdriver saker när jag berättar, för att verka lite mer speciell.

– Jag tänker oftare nedsättande saker om andra, bara för att känna mig lite bättre själv i jämförelse.

– Jag kan bli sur om jag ser t.ex. någon på stan med en likadan jacka som jag, för då blir jag liksom automatiskt mindre unik.

– Jag blir mer stressad än vanligt över hur mitt hem ser ut i jämförelse med andra hem jag ser på instagram, på bloggar och i inredningstidningar.

– Om någon säger något negativt om något jag gillar så tar jag det personligt.

– Rent allmänt så tror jag att livet handlar mycket mer om mig än vad det egentligen gör. T.ex. om en expedit är sur så tror jag att det är på grund av mig.

Det finns såklart betydligt fler exempel på hur dålig självkänvla kan yttra sig. Märkligt nog så yttrar den sig ibland i något som verkar vara ett väldigt gott självförtroende med drag av narcissism. En människa med dålig självkänsla kan vara rent ut sagt grym mot andra, men helt sakna förmåga att själv ta till sig ens konstruktiv kritik.

Tack och lov går det här att öva upp ❤ Det första jag brukar försöka göra när jag märker vartåt det börjar barka är att sluta jämföra mig så mycket med andra. Jag tar en paus från instagram och bloggar, facebook och tidningar, och annat som jag vet spär på de negativa känslorna. När jag väl fått landa lite i mig själv igen så blir allt väldigt annorlunda. Jag inser att min avundsjuka egentligen var längtan, och att den kan väcka nya insikter om mig själv.  Bilder på andras hem blir istället inspiration, som det ska vara. Och när kvinnan i kassan på Ica är sur så ger jag henne ett uppmuntrande leende istället för att ta det personligt. Livet blir väldigt mycket lättare för mig trots att inget egentligen förändrats ❤

Har ni några bra tips på hur man kan stärka sin självkänsla lite?

Så var det dags

Jepp. Nu börjar den riktiga kampen. Ungefär tio dagar in i mitt nya liv börjar rastlösheten komma. 1,5 kg har jag gått ner och det borde jag ju vara nöjd med, eftersom min plan var att det skulle få ta tid. Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt och sansat och göra en grundlig förändring utan att få ätstörningar och därför skulle jag ge det ett år att gå ner mina typ 20 kg övervikt. Ingen panik, ingen svält, inga hysteriska promenader.

Men.. de senaste dagarna har det gått trögt med maten. Jag har kommit ihåg att äta regelbundet, men jag har t.ex. tagit två riskakor istället för tre, struntat i flingorna till mitt morgonmål, tagit 250 gr kött istället för 300 osv.. Inte ok! Dessutom tog jag en promenad igår och idag sitter byxorna lösare så nu vill jag bara ut och gå gå gå gå. Idag känns tanken på att äta varm, lagad mat rent ut sagt vidrig. Skulle helst leva på kaffe och tomater. Det är så här det börjar.. varje gång.. jag känner igen det så väl! Så nu ska jag plocka fram köttfärs och äta en ordentlig lunch även om jag lipar och hyperventilerar. Så det så.

Lite smink livar upp

20140909-123912.jpg

20140909-123921.jpg

Dag fem… jag dör.

Femte dagen utan socker och avgiftningssymptomen gör sig påminda. Jag har varit rätt trött de senaste två dagarna, men det brukar jag vara så det har jag inte reagerat något större på. Huvudvärken däremot.. och mjölksyran?! Jag får mjölksyra för så gott som ingenting. T.ex. att leka med en handdocka, att gå uppförtrappan, att hänga tvätt.. Riktigt så klen brukar jag inte vara. Och jag är konstant hungrig och svettas och mår lite som om jag höll på att få flunsan. Ingen kul dag.

Mina mått

Egentligen borde jag mätt mig samma dag som jag började försöka vända på mina vanor, men jag var lite rädd för det faktiskt.. Men så idag kom jag till skott. Read it and weep.

Byst 110

Midja 100

Mage 110

Röv 118

Lår 68

Ska bli intressant att se vad som händer i framtiden. Hittills har jag bara gått ner ett halvt kg som lika gärna kan vara vatten eller skit eller något annat och inte alls fett, men jag tycker jag känner mig mindre svullen. Vi får se. Hej hopp.

Första steget på en helt ny väg

Efter mitt förra inlägg fick jag en del reaktioner av vänner på facebook. Många sa att jag är fin/snygg/vacker och det är ju snällt sagt ❤ Och samtidigt som jag uppskattar dessa glada tillrop, så hjälper de inte mig med mitt problem.

Men så hörde en tjej av sig som jobbar på gym, har koll på kost och träning inom allt från vardagsmotion till bodybuilding på hög nivå, plus att hon har erfarenhet av att hjälpa människor med min problematik. Det var precis det hon ville göra för mig. Hjälpa mig att bli pigg, må bra, lära mig att äta vettigt och visa att jag kan gå ner i vikt ( om jag nu vill det ) utan att svälta. Självklart tackade jag ja.. och så grät jag mer än bara en liten skvätt också.

Första steget på vägen är att ta itu med mina mat(o)vanor. 5 regelbundna mål om dagen, husmanskost, lagad mat.. det låter så himla enkelt. Men om det vore enkelt för mig så hade jag aldrig hamnat här. Frukost är något jag aldrig brukar äta, jag dricker en kanna kaffe istället. När jag sedan plötsligt märker att jag är vrålhungrig någon gång mitt på dagen så klämmer jag i mig ett par mackor och mer kaffe. De dagar min man är på jobbet och min dotter är på dagis så äter jag oftast ingen lagad mat alls. På eftermiddagen och kvällen är jag så jäkla sugen på allt i hela världen att jag brukar proppa i mig lite av varje som finns lättillgängligt. Jag tittar oftast på TV när jag äter och skyfflar i mig mest för att få det gjort, eller som tröst för att jag mår dåligt, eller som belöning för att jag varit duktig och inte ätit så mycket under dagen. Ja men hallå jag vet också att det låter helt knas! Jag har ju inte direkt ett sunt förhållande till mat liksom.. jag vet.. du kan sluta sucka och slå dig för pannan nu, ok?

Så idag skulle saker alltså bli annorlunda. Frukost, mellanmål, lunch, middag och kvällsmat. Jag har fixat det jag ska hittills idag. Ätit precis vad och när jag blivit tillsagd och helvete vad skönt det är att släppa kontrollen över mitt egna matintag! Samtidigt har jag lite ångest. Hur är det möjligt att jag ska bli smal när jag äter hela jävla dagen och hur FAN ska jag kunna känna mig duktig och mätt samtidigt?! Ekvationen smal+hungrig = duktig och lyckad är väl inpräntad i hela mitt väsen. Tänk att något som verkar så enkelt och självklart kan bli till en sådan kamp.

Jag kämpar vidare.